Idag är jag ensam med flickorna då Zam ska hjälpa sin bror med utflyttning.
Funderar på om att jag skulle ta med mig flickorna till Ikano och glo lite då Bamse är där på besök. Sita sov länge idag - till 08 - så jag vet inte om hon kommer då vilja sova middag idag. Sånt som märks.

Vad ska vi hitta på mer då? Jo, jag orkar inte vänta till nästa söndag som det var bestämt så vi ska julpynta redan idag. Tjoho! Funderar på om vi skulle hitta någon liten julgran eller inte men är väldigt osäker då jag inte litar på katterna. Sita är lättare att förstå "ajajbaja" än vad katterna gör. Eller så skiter jag fullständigt i julgran. I år oxå. Ärligt atalat så har jag bara haft en julgran en gång sen Bibbis födsel. Och då var hon 6 månader gammal. Sen dess har jag inte haft någon julgran inne. Men hallå! Man kanske kunde hitta  minijulgranar så flickorna får varsitt i sina fönster? Ja, det lät ju toppen.

Nähe, nu ska jag höra med Ronja om hon vill följa med till Ikano och träffa Bamse.

Heja Bamse, starkast är vår Bamse.

Men han tycker inte om att slåss!

Dunderhonung, farmors dunderhonung

äter han för att bli stark förståss.

Och kommer det en stöddig typ och ger en liten svag ett nyp

då laddar Bamse upp igen med dunderhonungen.

Heja Bamse, snällast är vår Bamse.

Lycklig den som har en sådan vän.

Aj fan vad det där gjorde ont!
Klämde mig på fingret när jag skulle hjälpa en hysteriskt Bibbi som inte kunde stänga garderobsdörren och jag flyttade då på hennes "maskeradkorg" och klämde mig rejält på fingret. AJ FAN säger jag bara.

Maten blev försenad och det märkte Sita av. Hon tjöt och tjurade hela tiden och var så hungrig. Hon klappade sig om magen och pekade på maten och pekade på magen igen. Det blev kaos i köket. Piroger tar tydligen mkt längre tid än vad jag hade räknat med. Jag började med maten kl 16 och maten blev klar 17:50. Gjorde även en knaprig sallad med valnötter och "blue cheese" sås. Den smakade så där, jag är ju inte jätteförtjust i mögelost men det slank ner hos barnen iallafall. Och som efterrätt så fick de en kall chokladkaka som Bibbi hade gjort. Det var uppskattat!

Nu ska jag leka lite med Sita, hon känner sig så ensam när Bibbi har stängt in sig i sitt rum tillsammans med en kompis.

Har folk rätten att tycka illa om någons partner?
Svar ja, de har rätt till sina åsikter.
MEN de har ingen rätt att döma ens partner när deras partner är värre.
En man som dricker konstant, en man som slåss, en man som är omogen, en man som ljuger, en man som velar hit och dit osv.
Tydligen är de människorna mkt bättre än min egen karl. För han är lustig.
Vaddå LUSTIG?! Är det verkligen bara jag i denna värld som inte tycker det eller? Och hans mor? Vad fan är det här? Kärleken gör en blind. Ja visst, det kan må hända men min älskade man är inte lustig. Jag är inte blind av förälskelse och är inte totalt blind på det han gör och hurdan han är.
Zam tyckte inte att jag skulle skriva detta men det skiter jag i, jag måste få upplopp på det här, för jag är så irriterad.
Zam är en av de finaste som finns. Han tänker på mina behov och uppfyller dem. Han tillfredsställer mig och hemmet. Han är en underbar pappa som ser till att Bibbi kommer iväg i tid till skolan, oavsett hur stressigt det kan bli. Han håller ett gott humör och har sådan kraftig tålamod. Han är samtidigt envis och är otroligt uppfinningsrik. Han är smart och är en Zampedia. Vi kan prata i flera timmar om allt mellan himmel och jord. Och han är en stöttande partner. Han tar hand om barnen lika och särbehandlar dem inte. Han är vacker och luktar gott. Hans mörka ögon är de finaste på hans kropp och han är så himla snäll och rar. Han sätter oss före sig själv och han kräver inte mycket. Väldigt lyhörd och lagar en sådan härlig mat.

Är han lustig för han är Gudsmedveten? Är han lustig för han inte dricker längre? Är han lustig för han valt att inte vara som alla andra och snacka massa skit? Är han lustig för han inte kräver så mycket av sin omgivning? Är han lustig för han inte har körkort? Är han lustig för han hatar shopping? Är han lustig för han sällan blir arg? Är han lustig för han har fobi för vissa dofter och bakterier? Är han lustig för han är som han är? Är han lustig för han skiljer från många andra?Är han lustig som envisas med att få sin/a diagnos/er rättsställd?

Jag blir inte sårad för folk ogillar honom, för det får stå för dem, men däremot blir jag jävligt sårad när jag får höra på omvägar att folk inte tycker om honom, att de bara spelar falskt. Jag blir sårad när folk inte kan säga det direkt för mig. Jag blir sårad när folk inte vågar säga det och går istället och pratar om det tillsammans med andra.
Jag blir sårad när det kommer från min egen omgivning.

Alla måste tydligen ha en jävla syndabock. Nu var det min tur att bli utsatt för skitsnack.
Det var bara en tidsfråga när det var min tur.

Skvallerbyttabingbong.
Åh, vad livet är underbart!

Och vet ni vad?
Zam har skrivit upp på en räknelista om hur mkt mjölk det går åt i hemmet och efter en månad avlästes resultatet. Och gissa hur mkt mjölk det går åt?

HELA 47 LITER PER MÅNAD.

Idag var vi - jag, Bibbi och Tina - iväg och tittade på ”Jenka och Smecken” och föreställningen var 30 minuter lång med en liten publik men Bibbi lyssnade intensivt hela tiden medan hon drack varm saft (men var det verkligen inte varm blåbärssoppa, Tina?) och pepparkakor. Bibbi var nöjd och glad medan jag retade ihjäl mig på den fula tavlan där vid bakgrunden.

Jag råkade skrämma Fia så dant så hon skrek till.
Fan, jag fick hjärtsnörp! Hjärtat bara knöts ihop av chock.

Jefla katt.

Fredag den 20 november är det 20 år sedan FN:s barnkonvention skrevs under. Jubileet firas i Passagens konsthall vid Stora torget, där man bland annat bjuder på två teaterföreställningar för barn.

Klockan 15.30–16.00 ges föreställningen ”Jenka och Smecken”  som passar barn mellan 6 och 8 år. Pjäsen handlar om vänskap och hur man är en bra kompis.

Bibbi och jag ska på teater imorgon.

Zam försöker lära mig TÅLAMOD. Vilket jag inte alltid har.
Bryter lätt ihop och blir lätt galen av frustration.
Nu på de senaste dagarna verkar det som att universum testar mig.
Cykelväxlarna ska mongade sig, men jag cyklade lugnt vidare fast jag höll på att skada Mrs Mimsy för växeln mongade sig totalt och jag slant med fötterna. Tur att man redan är delad, annars hade man väl blivit delad. Haha.
Nejvars, ett dåligt Sundarii-skämt om snippor..
Men i alla fall, jag behöll min lugna tålamod och jag kom fram till jobbet, en aning försenad men det är inte hela världen. På kvällen fixade Zam till växlarna och nu funkar cykeln relativt bra igen.

Idag hamnade jag nästan i bråk med en surtant i affären. Hon har så kass attityd mot kunder, tycker jag. Det verkar som att hon idiotförklarar folk. Jag stod vid snabbkassan (självbetjäning) då en tjej bredvid mig skulle fråga efter saffran då tanten kläcker "De finns i kassan, därborta, i kassan, därborta" och pekar. Men hallå? Det räckte med att du sa det en gång!  Jag skulle köpa rakhyvlar till Zam och "larmade" efter hjälp och surtanten kom och jag frågade om hon ville vara snäll och scanna in hyvelkortet så jag kan lösa ut hyvlarna och hon sa då "Men det är ju bara att scanna in väl? Det kostar 133 kr. Ska du ha det eller?" Ja, annars skulle väl inte jag hålla i kortet?
När jag betalade alltihop och gick till hyvel/cigg/snusapparaten och satte in kortet så kom det inga hyvlar ut. Men vad fan?! Tog mig ett djupt suck och bävade att gå tillbaks till den där surtanten men var ju tvungen så jag gick bort till henne och påpekade om apparaten, att den snodde kortet men den spydde aldrig ut några hyvlar.
Vad gör hon då? Jo, nästan skäller på mig! Att det inte funkar så, man kan bara köpa hyvlar vid de vanliga kassan. Men vad fan, då kan man ju för helvete inte ha hyvelkorten framme vid självbetjäningskassorna då för fan om det inte funkar på samma sätt som ciggen! Argh!
(personalen måste själva scanna in korten med deras personalkort)
Så jag fick vackert ställa mig vid en vanlig kassa och stå i världens längsta kö och sen när det var äntligen min tur så förklarade jag för kassörskan om situationen. Och hon frågade mig då om jag ville ha tillbaks pengarna men jag svarade "nej, jag vill gärna ha hyvlarna, tack" och hon plockade ner den från hyllan och gav mig dem och jag tackade vänligt och gick sen därifrån fast jag kände mig som en tjuv, att jag snodde hyvlarna men jag hade ju faktiskt ett kvitto på det. Så det var en konstig känsla att bara gå utan att betala. Typ.
Fast jag redan har betalat för hyvlarna. Äsch, ni fattar.
När jag kom ut, i regnet, så insåg jag att jag kan behärska mig bättre, så det är väl lite minigenombrott för min del. Det går sakta men det går framåt. Och det viktigaste är väl att jag försöker tänka mig för innan jag agerar.

Idag har jag gått iväg till Willys och handlat lite mat åt mamma.
Hon har ont igen och jag var envis så det slutade med att jag gick till affären för handla hem mat till henne. Hon skrev på ett lapp om vad hon behövde och jag tog barnvagnen och handlade det som behövdes. Svårare än så var det ju inte. Och nu vill jag inte höra hur duktig jag är som dotter, för det är jag inte. Jag gör bara mitt plikt. Att ställa upp för min egen mamma som har det svårt.  Jag har gått iväg och handlat åt mormor då hon låg i influensa. Det var ju självklart att man ställde upp. Om jag skulle vara sjuk eller ha ont så skulle ju jag uppskatta att någon i min familj kunde ställa upp för mig. Så är det ju. Alla önskar väl det?

I många år så har jag fått höra hur duktig jag är och bla bla bla. Visst, när jag var yngre så blev jag glad och stolt men insåg ganska snabbt att jag gjorde för det gynnade alla. Mamma kunde vara väldigt trött en period och rentvätten växte och växte och ingen vek dem så det slutade med att jag gjorde det. För man slapp då leta ihjäl sig efter de där speciella byxorna, eller den där snygga linnet eller den där spidermantröjan som lillebror har tjutit efter i flera dagar. Så jag vek. Flera veckors tvätt. Det tog flera timmar men alla fick sina kläder vikta och lagda i sina garderober. Och mamma blev glad. Sen rullade allt på. Jag hängde upp tvätten på tork medan mamma lagade maten. Jag tog över dammsugaren när mamma fick plötsligt ett viktigt samtal. Jag hämtade lillebror på dagis då mamma var tvungen att gå på utvecklingssamtal som hon påmindes om i sista sekunden. Jag ställde upp. För alla gynnades av det. Jag gjorde inte det för få högre månadspeng. Jag gjorde inte det för försöka vinna Favorit Dotter titeln. Jag gjorde det helt enkelt för alla vann på det. Lillebror fick sin jävla tröja som han saknat i flera dagar. Tina fick använda de där speciella byxorna. Och mamma blev en gladare mamma då all press inte lades över på henne längre. Hon var glad för hon fick en hjälpande hand. En hemmafru med 4 ungar, man hinner då inte med allt på en dag. Sen har jag fortsatt så. I alla dessa år. Även om jag har egna barn så ställer jag upp om jag kan. Det är väl ganska självklart att man ställer upp för sin mamma. Eller har jag fel?

När jag ligger och sover och drömmer om fara, eller äventyrsbaserat så brukar ALLTID Jinna vara med i mina drömmar. Så sjukt. Så konstigt.
Senast jag minns att jag drömde om Jinna var när hon levde ihop med Cee, och de två var med mig i min dröm och då var vi i militärtjänst och krälade runt i lera och sprang värsta hinderbanan och fans mormor.

Men häromnatten dröm så var Jinna och Rebeka med. Och Rhianna men hon var en pojke i drömmen. Zam och Rebeka låg i vår säng och sov och Rebeka tog en sådan stor plats i sängen så Zam blev irriterad och klev upp. Sen vaknade Rebeka av att pojken Rhianna (hon hade sin härliga utseende men var en pojke med fräknar och orange hår) grävde i en klädlåda som stod bredvid sängen och när hon/han rev i den så hoppade Nizze, Raja och Fia ut. Och Harry, Edwin, Mami, Mimi, Pimpim, Janzzon, Gizmo osv, ALLA mina gamla katter som jag haft genom alla dessa år. Alla mina katter hoppade ut ur lådan och Rhianna blev ledsen och Rebeka tröstade henne och frågade efter Jinna. (Rebeka kunde prata talspråk) och jag letade då efter Jinna men hon var försvunnen. När jag var ute och letade så såg jag en afrikansk tjej åka i en bil och hon glodde så förbannat på mig och jag insåg att hon hade en blond peruk på sig och upptäckte att hon hade klätt ut som som Jinna. Hade samma hårlängd som Jinna, samma hårfärg, samma kläder och samma skor. Men varför?? Skulle inte folk fatta att det inte var Jinna då Jinna är vit medan tjejen som hade klätt ut sig var SVART?! Och var fan är Jinna? Rebeka berättade att  Jinna var någon slags agent eller nåt, så hennes uppdrag var jättehemliga så inte ens Rebeka visste nåt. Medan Jinna var försvunnen så var Rebeka hysteriskt förvirrad och tjöt efter Jinna och jag gjorde allt för lugna ner henne medan lådan fortsatte spy ut massa katter.

Nooooooormal dröm asså. Nej. Sjukt dröm. Ja. Så jag börjar fundera på varför just JINNA är med i sådana drömmar. Ser jag Jinna som en värsta CIA brud eller? För mig är Jinna den lilla flickan som var extrem nyfiken på allt när hon var barn. Jinna är en reko tjej som är rätt tuff men ändå snäll som ett lamm.

Jinna? Måste fråga dig en sak...
Är du någon slags hemlig superhjälte eller nåt? Som springer runt på nätterna och räddar folk från fara medan Rhianna och Rebeka sover?

Sita är ju en sådan tjej som helt enkelt vägrar att prata.
Hennes syssling Rasmus babblar på för fullt medan Sita bara mumlar.

Men så en dag så körde jag en lek och hon nappade direkt!
Härmar mina ord och idag kan hon fler ord än vad hon kunde förra veckan.
Vi tränar henne varje dag och Bibbi hjälper gärna till. Vissa ord vägrar hon säga medan andra ord rullar på fint.
Det känns jättekul. Kanske vi inte behöver talpedagog till henne heller då.
Vet fan inte varför mina flickor ska vara sena med att prata. Bibbi fick ju börja hos talpedagogen när hon var 4 år men tack vare det och dagiset i Motala som kämpade så pratar hon tydligt idag. Talpedagogen visste inte helt hundra på om det berodde på att jag är hörselskadad eller inte, eftersom Bibbi ändå hade sin pappa och alla andra i familjen som pratar rent och tydligt jämfört med mig. Vissa barn är bara sena helt enkelt.

Idag är det fredag och Bibbi har åkt hem till sin pappa.
Sita sover och vi ska mysa med chips, godis och läsk och tv.

Adjöken adjö

Hörreni tjejer, ni vet ju hur lätt det är att få menscykeln rubbad när man umgås nära med sina väninnor/ev flickvänner? Man blir som man umgås.
Som ett exempel när jag satt mkt via msn för länge sen (innan Sita föddes) och pratade jämt med Moa, det slutade med att vi fick likadan menscykel, med några dagar mellanrum. Sjukt men sant.
Min bästa vän i 6an fick mens samma vecka som mig. Sjukt men sant.
En sak slog mig nu är att jag har fan mig likadan menscykel som KATTEN!
För 2 månader sen började Fia löpa och skrika och sparka med bakbenen.
2 dagar senare fick jag mens.
Och denna månad så började hon löpa igen (konstigt, det ska väl inte vara så?) och jag fick mens oxå! Vad i helvete.
En gång är ju kanske bara tillfället men 2 GÅNGER?!!

Och en annan sak som jag kan irritera ihjäl mig på är på de männen som inte tänker sig för och grovkliar sig på pungen, oavsett vard eär någonstans. Det kan vara inne i affären, det kan vara inne på IKEA, cafét, Maxi, ute på gatan. Som sagt, överallt kan man se någon man klia sig eller ta sig på pungen. Det är hur avtändande som helst! Zam har sagt att männen gör det omedvetet.
Men vi tjejer sköter ju det där snyggare. Sitter stringen fel så skymmer vi oss och rättar till det, eller gnider lite så där snyggt på stolen och trosan faller på sitt rätta plats.

De männen som är omskurna och tar sig på ballen så där offentligt, försöker de odla fram en ny förhud eller vad? Medan männen med förhudar (grymt fult ord förövrigt) försöker förlänga sin förhud? Jag blir fan inte klok på det där.

Idag fick jag komma hem på förmiddagen för Zam är nämligen sjuk!
Fy.. Ringde till fsk och anmälde mig för vab, då Zam är den ordinarie vårdaren för Sita medan jag är ute på jobbet. Så Zam har fått sova ut medan jag och Sita var ute och lekte. Damn, vad sur den där ungen kan vara.

Det började i morse. När jag skulle dra iväg till jobbet så var hon hysteriskt arg på mig, och sparkade i luften. Så där arg har hon aldrig varit! Hon ville verkligen inte att jag skulle åka. Men hon fick ju sin vilja igenom då farsan insjuknar och mamsen kommer hem igen efter några timmar. Och nu efter lunchen så drog vi iväg till Bibbis skola för hämta hem henne men hon ville hänga med Julia hem så det kändes himla onödigt att gå ut överhuvudtaget men när vi ändå var ute så kunde vi lika gärna stanna kvar ute och leka istället. Men INGENTING dög för den där lilla primadonnan. Gungan var dum. Snurrstolen var för snurrig. Rutschkanan var för farlig. Lekplatshästen var för vild att rida på. Men däremot så skrattade hon så hon nästan tappade andan när jag sparkade omkring på löven. Och att det flög kastanjer hit och dit, det var buskul för henne. Kul att man kan få henne skratta en liten stund iallafall. Men sen frös jag om fötterna så vi gick hem, då blev hon den tjuriga Sita igen. Men lite saft och tecknat gjorde henne på bättre humör.
Efter mellisen blev hon helt vanliga Sita igen - vilket är SKÖNT. Hade väl energibrist eller nåt.

På vägen hem så mötte vi på en flicka som tydligen har lärt sig "Bä bä vita lamm" rätt nyligen och det var kul att lyssna på henne.
Bää bää VITA LAMM, har du någon ull? JA JA KÄRA BARN, jag har säcken full...
Hon tog i så dant så jag trodde hon skulle bajsa på sig så det var rätt kul.
Men sen blev det inte lika kul längre då jag fick ramsan på hjärnan..

Bää bää vita jävel, skjut mig långsamt. Ja ja, kära idiot, du ska få döö..

Men shit, vad konstigt!
Bibbi drack ur en päronsoda-burk förut.
hon är väldigt säker på att hon la in den igen i kylskåpet men den finns inte där! Jag har kollat överallt efter den och jag hittar den inte.
Var fan är den?!
Sita kan inte ha tagit den för då skulle hon blivit blöt, så klantig som hon är, och så var burken rätt full oxå.

Jahopp, vi har väl någon busig hustomte här eller nåt.