Nu är Belinda skitsur på mig. Men jag orkar helt enkelt inte längre.
Om hon ska bo hos mig på heltid efter sommaren så måste vi komma överens om saker för få vardagen funka. Och det handlar mest hur hon är i kompisarnas närhet .

1. Inga kompisar här hemma på ett tag. Jag är SÅ LESS på att städa efter dem. Jag har vissa tvångtankar om leksakerna - därför blir jag sällan nöjd efter deras städande. De kan vara skitduktiga på att städa MEN sakerna ligger inte på de ställen de ska vara i. Dockorna ska vara i lådan - inte i vagnen. Matsakerna ska ligga i den rosa lådan - inte i lådan under sängen... osv. Jag orkar inte längre. Belinda får leka ute eller hos dem - inte här.
2. Ingen jefla snattande från kylskåpet så fort jag tittar bort.
3. Det är slut med ungar som är törstiga och kommer HIT till mig och tiger om vatten/saft. Är jag någon jefla café eller? Ni bor för fan i huset bredvid/samma hus så GÅ HEM OCH DRICK DÄR!
4. När klockan är 19 så ska Belinda gå raka vägen hem. Inga men eller "jag ska bara". Så fort jag ropar på henne så ska hon släppa allt och gå raka vägen hem. Och helst utan tjut.
5. Och alla på gården vet mkt väl att både Ronja och Belinda får leka tills klockan slår 19.00 - så jag tolererar inte att några skitungar som ska ringa på dörren klockan 20.00 och frågar om Belinda får komma ut och leka eller om de får klappa katterna.
6. Bara på fredagar och lördagar så får Belinda leka till 19,30.
7. Ingen jefla tjat. Säger jag nej så är det nej.
8. Ramlar ungar och slår sig så ska deras föräldrar trösta dem och plåstra om dem. Har de inga plåster hemma så får de klara sig utan. Jag köper fan inte hem plåster bara för plåstra om andras ungar.
9. Balkongen är förbjudet att leka i! Balkongen är ingen lekplats.
10. Belinda måste lära sig att säga ifrån. Säger hon nej så är det ett nej.
11. Katterna är levande varelser - inga dockor. Låt dem vara.

Jag är nöjd med Belinda men det är bara det att när hon är i kompisarnas närhet så kan hon vara ett litet monster och jag orkar inte.

Jag är en tjej som var så less på skolan. Skoltrött och inbillade mig sjukdomar för slippa skolan.
Men en dag dapp det ner ett brev till mig om Björkö Friskola. Som har waldorfpedagogik-inriktning.
Allt det där kan ni läsa på Wiki
Jag gav skolan en chans och stortrivdes. Det märktes att allt fokuserades på eleverna, vad de tyckte och tänkte och lärarna delade gärna med sig deras intressen och uppmuntrade dem. Lärarna var helt underbara.
Det sjungs mycket (men jag mimade, jag kan inte sjunga) och vi fick måla av oss vår ilska och irritation på målardukar. Vi fick lära oss att uttrycka våra känslor med hjälp av eurytmi. Men det kan jag erkänna att jag avskydde det.
Religion, som i de flesta skolor, men den här läraren var speciell. Han var inte troende själv men var så djupt påläst. Jag minns att jag frågade honom om varför Jesus ser ut som han gör, borde inte han se lite annorlunda ut på tanke på östvärldens utseenden där han kommer ifrån? Borde han inte ha judenäsa och svart hår? Men nää, han är stilig och brunhårig och fin rak näsa. Men läraren skrattade och svarade lugnt "Det är vår europeiska syn på honom. Han såg sannolikt annorlundare ut" Det var den dagen jag insåg att människor ändrar om folks utseende för passa de själva. Och idag vet jag om att Jesus var kort, mullig och hade faktiskt krulligt hår med världens kran till näsa, enligt en ny forskning. Men det framstår inte i böckerna.
De vill ha kvar den vackra smala stiliga Jesus... (hyckel...)
Men i alla fall.
Tack vare skolan så kan jag bygga ihop en egen vävtavla. Jag kan dreja keramik.
Jag kan pyssla och måla något bättre än då. Min konstnärliga anda väcktes till liv tack vare skolan.
Även att jag bara hann gå där 1 läsår pga ett missförstånd så betydde skolan väldigt mycket för mig.
Det finns vanliga lektioner oxå, förstås, men självaste poängen med hela skolan är att allt fokuserar på barnen. Totalt antimobbning och enorm samarbete med FRIENDS, bra läroplaner och mycket kreativitet. Utflykter och lärdomar om naturen. Skydda och stödja natur-projekt. Och så får man chansen att lära sig att spela olika instrument. Jag ville lära mig spela trummor men var för feg att öva inför klassen och det är något jag ångrar mig idag som vuxen.
Skolan är en bra skola. Väldigt bra så att jag drömmer till den dagen mina flickor börjar där.

Jag och Zam har en dröm att flytta härifrån. Skäggetorp håller på att falla ihop totalt.
Jag drömmer om att vi flyttar ihop och bor på landet i Ljungsbro-trakten och bli man och fru, med egen trädgård med odlade plantor och kryddor. Och barnen går i Björkö Friskola.

Jag tycker att Nizze har blivit liiite smalare men det är svårt att se det själv eftersom jag träffar honom dagligen. Det är inte så att man märker av sådant själv. Än idag kan jag och Zam möta på folk som utbrister "Vad smal du blivit!" till Zam, vilket jag inte har sett själv. Jo, jag vet väl att han har blivit smalare men eftersom jag ser honom varje dag så så har han sett ut så där länge nu. Jaja, det var inte det jag skulle skriva om - det var om Nizze.
Camilla och Sara kom förbi häromkvällen och även Camilla märkte att Nizze blivit lite smalare. Shit, vad bra! Då leker kissarna tafastmigdå-leken för nåt gör de ju eftersom Nizze går ner i vikt.
Tal om kissarna - de är typ mega polare nu. Men Fia kan spotta och skrika till om Nizze jagar henne alltför länge och när hon inte alls har lust att leka. Hon är lite tjurskallig av sig. Ja, de är polare nu. Skönt.
Igår låg de tätt bredvid varandra på hallmattan och sov, Fia låg ihopkuren medan Nizze låg på rygg och blottade allt han har. Sött. Jag skulle precis fota dem och Nizze som känner av sådant vred självklart på sig och jamade så fotot blev helt fel - suddigt och fult. Så det blev inget foto igår.

Igår var även vi hos mamma. Ingen mamma där men alla mina syskon och deras kompisar var där. Fullt hus lixom. Jag gick igenom varenda foto mamma äger och har. Och det är inte lite. Över en timme senare så var jag äntligen klar. Fick med mig 18 bilder som ska scannas in och fixa och mixra. Ska säkerhetskopiera några till mamma för vissa kort var verkligen slitna - gamla gamla gamla bilder på mormor och morfar från deras ungdom. Och jag ska självklart ha de flesta fotona på väggen. Det är inte lätt att veta vad folk vill ha eller inte. Så jag ska mixra ihop lite och duger fotona inte så kommer jag aldrig ställa upp mer och hjälpa.
Otacksamhet är tråkigt och förelämpande.

En kvinna mördades igår. Här i Linköping. I Lambohov.
Det var inget mer med det. Tragiskt och tråkigt är det ju förstås.
Men sen kom artikeln som gjorde att jag flämtade till och hjärtat började slå allt snabbare.
26år? Student? VAD FAN?! Ringde direkt till en vän som bor i Lambohov. Hon är 26år och är just en student. Och när ingen svarade på hemtelefonen så blev jag mer orolig och hjärnan började spela upp massa scener. Är hon död? Hon kan väl inte vara död?! Och varför skulle hon vara uppe mitt på natten och cykla? En cykel med barnstol på? Hon kanske lånade Ullis cykel? Nä, det får fan inte vara just hon!  Jag ringde till hennes mobil. Tänk om det är en ledsen Johan som svarar nu då? Då kommer jag fatta direkt..Men inom någon sekund så svarade hon. Ååååååååååååh. Hon lever!  Min söta Kecka lever! Fy, vad orolig jag var. Jag trodde nästan att det var just min Kecka som hade blivit mördad. Jag kan lova att det var jätte skönt att få höra hennes röst. Puuuh. Hon var iväg och handlade blommor just när jag ringde.

Jag insåg att jag faktiskt bryr mig om mina få vänner. Jag kanske inte visar det på bra sätt men jag bryr mig verkligen om dem. Och jag är tacksam att de lever.

Tack, Kecka lever.

Det blir inget stallbesök idag - vädret är för ostabil och så blir det för sent att åka ikväll.
Vi tar det en annan dag, helt enkelt.
Nu har jag hämtat hem Belinda som glor på tv medan jag slöar här vid datorn för vänta på tvättstugan. Alla sängkläder är i torktumlaren och tiden går snart ut. Hoppas det hinner bli torrt innan dess för jag avskyr nämligen att hänga upp fuktiga lakan överallt här hemma.

När jag hade skurat klart och tömt hinken i badkaret och spolat av så stack jag till tvättstugan för dra på torktumlaren. När jag kom hem igen så gick jag in i badrummet för fortsätta städa där inne. VAD FAN!!! Självklart så hade Nizze-horan passat på att kissa i badkaret när den var tömd på vatten. Jaha... Tydligen får jag fortsätta med att ha vatten i badkaret i all evighet då. Men badploppen blir ju kladdig och äcklig till slut efter all stillastående vatten. Jävla fitt katt säger jag bara.
Trodde att Fia skulle lära honom att lådan är till för kissa och skita i. Men nä, det hjälpte visst inte. Men då så, det är väl bara en sak kvar att försöka radera hans dumhet - köpa en större kattdass. Han kanske tycker att den känns för liten? Aaargh, blir så less på hans dumheter.

Jag knaprade alltför mkt smärtstillande tabletter när jag var yngre, enligt mamma. Och idag har jag utvecklat resistens mot vanliga alvedon, panodil och ipren. De funkar inte på mig. Inte ens panodil zapp. Så när jag haft ont så har jag fått lida. Och efter tandläkarbesöket så hade jag verkligen ont så darlingen tipsade om diclofenac och jag var lite osäker på dem men jag gav dem en chans och köpte hem sådana. Och jävlar - de funkar! Så de är mina favoriter nu. Äntligen kan jag äta något som lindrar smärtan. De är helt underbara.
Lite dyra i smaken men de är fantastiska.

Jag kom att tänka på en sak när jag såg mina balkongamplarmojser som Robert svetsade ihop till mig för 14587 miljarder år sen. Är det enda jag har verkligen sparat som är ifrån honom? Ja, jag tror det faktiskt. Jag kommer inte på något annat just nu. Jag har saker som kommer från hans pappa - kistan tex - och så har jag små saker som jag fått av hans mamma. Men det är inte ifrån honom. Och så kom jag på en sak. Är det vanligt att man sparar saker från sina ex? Nej, det är det inte. Inte vanligtvis.  Alla mina kort och kärleksbrev från ex är brända. Jaja, förutom foton på Robert men de har jag lagt undan för Belindas skull och så har jag kort på honom i Belindas album men det är för hennes skull. Inte för min egen skull. Sådana saker som man har fått under en förhållande väljer ju man själv att behålla eller kasta när förhållandet är slut. Det kan vara vad som helt - allt från lakan till möbel. Så långt jag kan minnas så har jag förstört och kastat alla saker som kommit från mina ex. Allt från halsband till möbler. Men är det vanligt att man sparar förlovningsringar och vigselringar? Det är ju en intimt sak.  Min mamma har sparat alla sina ringar, från förlovningen med Daddy och vigselringen med Bengt. Jag sålde mina förlovningsringar för jag anser inte att det är värt att spara det. Det är väl något slags tecken på att man vill minnas? Fan vet jag. Men det är väl skillnad om man har barn ihop. OM jag och Zam skulle gå skilda vägar så skulle nog jag spara ringen för Sitas skull. Så skulle hon få ha den sen när hon blivit vuxen. Och nu kom jag på att jag skulle få Daddys ring när jag blev vuxen. Men vad fan, jag är ju vuxen nu men mamma vägrar fortfarande släppa den. Ska ringa och påminna henne igen. Att jag har nu blivit vuxen och väntar fortfarande på ringen...

Jaja, det var bara lite tankar från mig. Ointressant säkert men du läste ^^

Sita ä på flummig humör idag. Ena stunden är hon glad och nästa stund är hon skit sur.
Så där har hon varit sen hon vaknade idag.

Belinda har nästan varit ute hela tiden, trots regnskurar. Jag och Sita passade på att gå ut en stund när det var regnuppehåll och vi träffade på Ida och Ramse, därav småbarnen började leka ihop. De känner igen varandra nu och står och pekar mot varandra och ler. Så söta ihop.
Sen kom darlingen överraskade förbi och efter en liten stund så skulle Ida iväg och vi gick hem för mellis.
Sen drog darlingen hem pga enorm hunger och jag började med maten här hemma. Maten uppskattades dock inte av Belinda men jag hade glömt bort att hon faktiskt inte gillar just den maten så hon åt ialf upp potatisen medan Sita åt upp allt. På min tallrik. Hennes mat dög inte men min mat dög minsann. Men det var bara att dela med sig. Och vi matade varandra och det tyckte Sita att det var kul medan jag var rädd att få in gaffeln för långt i halsen men hon var duktig. . Efter maten så var det dags för lördagsgott. Majsbågar, naturgodis och salta kringlor. Och här sitter jag och jäser efter maten. En skön lördag idag.

Idag bestämde vi oss för att gå till skogen och ha picknick. På vägen dit var det varmt och hett och flåsigt. Vid vårt vanliga fikaställe så började det plötsligt bli mörkt och åskan dånade och det var dags att röra på oss - vi hann inte så jätte långt innan regnet öste ner. Sita ville absolut inte vara i vagnen och hon tjöt och tjöt medan Belinda tjöt för Sita tjöt och att hon frös. Efter 40 minuters väntande under ett träd så hann vi bli dyngsura - jag och Zam - medan barnen tack och lov hade sina regnkläder på sig. Regnet gav sig till slut och vi gick rätt snabbt hem för slippa undan regnet. Det var inget skoj alls för barnen medan jag och Zam hade det bra. Lite regn dör man inte av. Lite och lite, det var rätt kraftigt regnskur men ändå. Hade man inte haft barnvagnen med oss så hade man kunnat smita längre in i skogen för hitta bättre plats och större gran eller nåt för sitta undan regnet. På vägen hem var Belinda så frusen och stel så jag fick bära henne på min rygg - vi turades om med att ha henne på ryggen. Mitt i allt så ringde Robert och jag märkte att min mobil var skadad - jag hörde ingenting! Hjälp! Så man fick prata med honom med högmikrofonen på.
Direkt när vi kom hem så fick barnen bada. Sita var lite blålila om läpparna så det behövdes.
Och nu verkar mobilen funka igen. Jag provade att ringa men jag har för lite pengar för samtalet ens kan kopplas vidare så det piper till och samtalet kommer då asså inte fram alls. Och pipet hörde jag nu. Yeah. Bra. Vad skönt. Hoppas att mobilen håller sig. Och jag ska aldrig aldrig aldrig ha mobilen där bak i fickan på byxorna mer när det regnar...... Får linda in den i någon blöja för säkerhets skull nästa gång. Skötväskan blev rätt blöt oxå.

Igår var jag och flickorna ute. Belinda lekte med sina nya kompisar vid en annan gård medan Sita gick omkring hursomhelst och plockade upp skräp på marken och gav det till mig. Skräp och skräp, det var mest pinnar och maskrosor. Och så fick hon syn på 2 muslimska ungar. Med slöjor och svarta. Sita blev exalterad och pekade på dem och skrattade. Hon gör ofta det när hon ser andra barn. Sen sa hon "vov vov" mot dem och gick vidare. Och jag höll på att dö av garv. För det fanns ju ingen hund i närheten så hon sa vov vov till de muslimska barnen. Jag tror inte att hon trodde att barnen var just hundar men det var så kul att höra det.

Träffade på Ramse (Rasmus) flera tillfällen och de sprang iväg och busade. De börjar känna igen varandra och det är kul. Det skiljer bara 3 månader emellan dem så de är otroligt lika varandra i utvecklingen. Ramse (jag kallar honom så) är Sita och Belindas syssling. Ramses pappa och jag är kusiner. Men nå väl, Ramse är en underbar kille. Och rolig. När jag och Sita kom ner och skulle kasta soporna så sprang Ramse mot mig med världens leende och pekade på min soppåse full med bajsblöjor och kattbajs, därav jag sa till honom att det är bokstavligen skit i påsen därav Ramse rynkade på näsan - han kände nog doften. Haha.

Sen när klockan slog 19 så ropade jag på Belinda och vi gick tillsammans hem, jag och flickorna. Men en sak stör jag mig på. Grannflickan visste att Belinda skulle gå in och inte leka mer där ute men likt förbannat så ringde hon och en annan tjej på dörren vid 20-tiden och ville klappa katterna. Helt onödigt. Kunde de inte vänta till nästa dag eller? M-L var en sväng här igår och lämnade av jackan som hon snällt lagat åt Sita och hon märkte att det var många småbarn ute fortfarande och lekte och klockan var närmare 20.00.. Ja, jag vet. Gården tystnar inte förren vid 21,30 tiden. Och på sommarloven är det värre - då är småungar ute och härjar långt till klockan slår 23. Så jag kan inte ha vädringsluckorna öppna då, deras skratt och tjoande är väl alltid härligt att höra men inte när man ska söva flickorna och se på tv. Då är det bara störigt. Och barnen, de är inte alls gamla. Allt mellan 3år till 8år. Fan, när jag var 8-10 år gammal så fick jag absolut inte vara ute till klockan 23. Men men. Deras uppfostran och deras ungar - jag lägger mig inte i.

Nehe, om man skulle väcka sömnprinsessan på blåbär nu då. (Belinda)

Så här funkar jag med min ekonomi: Jag köper allt som är viktigt - och matpengarna är undanlagda - och "nöjespengarna" som blir över går till vad som helst och ibland kan jag unna mig saker till mig själv.  Jag brukar betala räkningar och handla mat och annat diverse som är viktigt som tex bra kattmat till kissarna, kattsand, munfluorskölj, blöjor och bla bla bla. Det är de viktigaste och SEN handlar jag annat för de pengar som blir över. Det vore ju dumt om jag köper saker och skräp och struntar i att Belinda behöver nya skor eller att kissarna får pga min snålhet istället en dålig matsort som jag vet att de blir dåliga i magen av. Eller hur? Ja, då så. Barnen och djurens behov är viktigare än mina behov.

Men iallafall. Den här månaden kunde jag unna mig en speciell hårfärg till mig. Så nu väntar jag bara på leveransen och sen ska jag färga håret! Jag avslöjar inte färgens nyans. Men en sak kan jag avslöja - det blir INTE rosa. För det har typ alla redan. Om jag kommer färga hela håret eller i slingor med denna fina färgen kommer inte avslöjas.
Överraskningar överraskar mest.

Igår var det skit rörigt. Fläng hit och dit och norr och söder.
Klockan ringde 06,30 och jag klev upp - 35 minuter senare satt jag på bussen och var på väg till tandläkaren. Låg i den där förbannade obekväma tandläkarstolen i 50 min - fick nackspärr efteråt. Sen väntade jag på Motalabussen i 20 min och sen när jag äntligen var i Motala så åkte jag till Belindas dagis och hämtade henne. Sen tog vi bussen hem till Linköping igen och strandande hos darlingen och Sita. 1½ timme senare gick vi till Belindas tandläkare och fick vänta 20 min för ett akutfall kom före. Efter tandläkarbesöket gick vi hem till darlingen igen och väntade bort regnet - sen gick jag och flickorna och handlade och gick hem. Påbörjade direkt med maten och vi käkade och sen gick vi hem till Bengt för fira hans födelsedag. Sen vid 19-tiden gick vi hem och vid 20-tiden var det dags för kvällsmat och sen nattning. Flickorna somnade bums och jag kollade på Grey´s och sen gick jag och lade mig. Skräckslagen efter spindeln som troligtvis var en hallucination efter en stressig dag och trötthet uppe på det.

Är sugen på en äventyr ute i skogen idag men vädret ser lite lurig ut idag.
Ska det regna eller ska det vara molnigt hela dagen? Men det blåser kallt.
Vi får ta skogen en annan dag.

Sen Fia kom hit så har Nizze börjat med att hetsäta. Och äter mkt mkt mkt mer.
Och det är inte alls bra. Visserligen så har ju han en konkurrent nu men jag kommer ändå skära ner med maten. Är det tomt i matskålarna så är det. En halvportion på morgonen och en halv portion på kvällen - det blir bra det. Då uppskattar han maten bättre och riskerar inte viktuppgång. För det är det sista han behöver - att gå upp ännu mer i vikt.

Igår kväll när jag skulle sova så kände jag något som kröp längst min hals, jag kände efter och det var ett kryp! Av en ren reflex så kastade jag bort den och krypet dunstade mot väggen. Jag tände ficklampan på mobilen och kollade efter överallt - i sängen och under sängen men såg inget kryp. Jag är ganska säker på att det var en spindel. Fy fan.
Så jag hade lite svårt att somna pga rädsla. Och i morse när vi vaknade så kollade jag igen efter krypet men hittar fortfarande inget. Det kanske var bara mitt eget hår som föll ner vid halsen? Men jag är rätt säker på att jag kände krypet i handen.

Jag har inte pollenallergi - tack och lov.
Ingen av mina ungar har det heller.
Men alla mina syskon har det.. Stackars saten..
Hur känns det att ha pollenallergi? Det måste vara för jäkligt? Man är väl totalt förstörd på våren? Kan inte ens ha fönstret öppet för vädring utan att insjukna i allergi? Men finns det någon bra receptfria mediciner mot det?
Men igår regnade det ju och det är bra det?

Äntligen har regnet slutat.
Äntligen kan vi sticka iväg till Sagoland och köpa lite nya leksaker till Sita.
Äntligen kan vi sticka till Maxi för handla mat.
Äntligen kan vi sticka hemifrån.
Äntligen!

Jag putsar fönster. Men aldrig på utsidan.
Tänk om jag råkar väcka en sovande spindel?
Det är spindelnät på utsidan. Så det bor garanterat en spindel där. Och den är säkert enorm.
Och jag har inte lust med en enorm spindel krypandes här inne i mitt hem.
Folk tycker att jag är löjlig som är rädd för stora spindlar för jag gråter när jag möter på sådana.
Men det är ju en vanlig naturlig reflex, jag försöker ju dränka spindeln.

Idag är det soft. Haha. Nej, det är det verkligen inte.
Jag får jaga ut katterna från badkaret - de är jätte intresserade av mina nyduschade växter - men det är ajabaja.
Och så får jag konstant släppa in/ut Nizze från/till balkongen. Han vill ut - då släpper jag ut honom och lämnar dörren lite öppet. Brr, jag fryser och jag stänger dörren. Ser sen att Nizze i ett paniks tillstånd vill verkligen komma in. Och jag släpper in honom. Sen vill han ut igen och jag släpper ut honom och lämnar dörren litet öppet. Men då är glipan för smalt öppet så katten kommer iallafall inte igenom. Så han skriker för den saken skull medan Fia kaxigt springer ut och in för visa att hon är smal och nätt. Då blir de osams för den sakens skull. Och så ska de leka "inte nudda golv" leken inne i Belindas rum så jag får jaga ut dem därifrån för jag orkar verkligen inte plocka upp alla saker som ramlar ner från bokhyllan.  Sen hör jag att någon krafsar på garderobsdörren inne i mitt rum. Ojdå, hade Fia blivit inlåst? Gå inte in där då. Sen ska Nizze bajsa. Och sprida bajsarom över hela hemmet så jag får rengöra lådan för kunna andas. Men det är för sent, bajsaromen har redan spridit sig runt i mina lungor, jag lyckades inte hålla andan. Sen fyar jag Nizze för han kloade på min säng. Sängen är ajabaja. Och sen är det Fias tur att bajsa lite i lådan. Men då lyckades jag hålla andan men höll på att svimma pga luftbrist.

Ja, jag har det verkligen inte det soft.

Nu är man nyss hemkommen från Rebecca.
Var där och målade lite konst och Belinda blev fint klippt i håret i tapper och lugg.

På vägen hem så mötte vi på en urgullig kattunge - han var inte så stor, kanske 6 månader gammal - och vi kelade lite. Jag upptäckte att han hade en fästing på sig så jag tog bort den och eldade upp den.
Sen gick vi hem. Och katten fortsatte sin färd. Utan någon elak fästing.

Och katterna låg kvar på sina platser när jag kom hem. Det roliga är att de låg på samma ställen INNAN vi gick hemifrån. Latmaskar. Och inte kom de fram och hälsade på mig när jag kom hem. Taskmörtar.

Och nu är jag barnvakt åt Ronja och flickorna är ute och leker och jag ska påbörja med maten.

Är det ingen som saknar mig idag eller?

Hela världen går tydligen under för ett par skor.
Ballerinaskorna som Belinda är är otroligt trasiga och jag ville inte att hon skulle använda dem idag när hon är med sin dagmamma. 1. De är trasiga. 2. Jag skäms ihjäl.
Belinda blev skit sur och gnällde över gympaskorna eftersom de sitter så lösa. Och jag kan inte göra nåt åt det nu, får barnbidraget på onsdag så jag kan inte köpa skor innan dess. Så vi gick ner till källaren för kolla efter ett annat par - men de var för små. Men envisa Belinda ville ha dem ändå. Hon trippar på tårna på vägen till daghemmet. Och jag påpekade för henne att de var för små vilket hon inte tyckte det.
Antagligen få jag försöka limma ihop sulorna på ballerinaskorna eller låta de vara tills imorrn - sen kastar jag dem. Belinda ska hem till sin pappa imorrn och han lär inte vilja ha med sig ballerinaskorna. Så ja.

Jaha...
Är helt ensam hemma nu.  Ja, ensam med katterna då. Underlig känsla.
Belinda är med moster Tina och Rebecca på Trädgårdsföreningens lekplats - säkert stadens största lekplats, om man inte räknar med Busfabriken förstås.
Och Sita är hos sin pappa.

Jag har träningsvärk från yogan igår så jag vilar idag från det - haft tvättstugan och alla våra kläder luktar jordgubb efter doftoljan. Det är snart dags att köpa ny olja, vilken doft ska jag ta? Enbär? Aprikos? Anis? Det finns sjukt många olika dofter att välja emellan. Är verkligen nöjd med tvättnötterna.
Är man osäker på om tvätten verkligen blev rent så kan man alltid kolla i tjejens trosor - är yoghurten borta så är det rent. Haha.

Jag drömde om Jinna i natt. Men minns inte exakt vad drömmen handlade om. Men hon var liten i drömmen. Inte som ett barn - hon var en pyssling. Så hon fanns i min bröstficka på skjortan. Hon hängde ut med armarna och var jätte söt med sina blåa ögon och sin lila klänning.
Det minns jag, för jag sydde klänningen åt henne i drömmen.
Det var 3 konstiga saker i drömmen; Jinna pratade talspråk och hade en klänning på sig..
Och jag använde en flanellskjorta..!!

Envis. Vad envis jag är. Har precis slutfört en yoga pass och upptäckte en ny favorit. Och jag ska klara den. Punkt slut. Det är vad jag har försökt med i 10 minuter. Jag SKA klara det!

Huvudstående yoga. Ja, det är svårt men jag ska klara det. Förr eller senare.
Jag har ramlat och slagit hårt i ryggen. Jag har gjort kullerbyttor för mildra ryggen när jag väl rasar ihop. Det ser nog urlöjligt ut. Tänker på grannen mittemot. Han lär bara se några ben sticka upp och som försvinner snabbt ner igen. Han tänker nog:  Två ben igen och där försvann dom. Vad sysslar hon med? Där lyckades hon! Nästan. Rekord - 2 sekunder. Där kom benen upp igen. Nää, bara den ena. Ja, nu kom båda upp igen. Nej, där hörde jag hennes illtjut. Hennes rygg gick av.

Efter morfars död så fick jag panikångest 2 tillfällen när jag gick förbi mormor och morfars hem.
Magen knöt sig och jag kände mig så tom varenda gång jag gick förbi huset.

Nu är det snart 4 månader sen han tog sitt sista andetag och jag har inte riktigt vant mig ännu.
Jag känner en enorm saknad efter morfar. Så jag till och med ser morfar lite då och då.
Han kan komma rakt emot mig och när jag ser hans ansikte tydligt så är det en helt annan gubbe. Så jag ser gubbar som liknar morfar. Eller så spelar min hjärna ett spratt.

Jag saknar hans leende och jag saknar hans jagäruttråkad-läte.
Jag saknar hans varma kramar och hans skratt. Jag saknar till och med hans löständer.

Den där mannen älskade jag djupt.

Jag lärde mig att laga mat på allvar när jag väntade Belinda. Och för att killarna i huset tyckte att biljävlarna var viktigare än mat så jag fick helt enkelt laga maten själv när jag var hungrig.
Och otacksamhet vid matbordet - inget vidare kul alls..
Maten gick jämt åt helvete. Till slut gav jag upp och lagade inte mat under en lång period. Jag var säker på att jag inte skulle stå där vid spisen mer. Oavsett hur ofta jag provade så blev maten helt fel.
För bränt. För kokt. För rått. För tråkigt. För kladdigt. För äckligt.

Men.Det är år 2009 nu och man växer och blir förhoppningsvis mognare som människa
Jag älskar att laga mat. Jag älskar att experimentera med maten.
Fattar jag inte receptet alls så fixar jag maten till det jag tycker att det blir bra.
Jag älskar att testa nya rätter. Jag älskar att se barnen äta och njuta av maten. Jag älskar att höra Zams "Mmmm, vad gott!" läte. Då blir jag lycklig.

Jag älskar att testa nya recept och byter gärna ut vissa ingredienser till andra och maten blir kalas bra.
Jag älskar att experimentera. Blir det fel så blir det fel. Blir det bra och gott så blir det bra och gott.
Jag tycker att jag är rätt duktig på att laga mat.

Jag skulle vilja göra en egen kokbok. Du vet, en sådan gammal kokbok som är lite sliten i kanterna och alla recept är nedskriva för hand och det finns fasttejpade bilder. Och det ska stå "Mamma Sandras kokbok".
Allt ska vara numrerade och i ordning.
Ja, och så får mina barn och barnbarnsbarn slåss om den när jag dör. Och boken ska få gå i arv.
Jag vill bli känd inom släktskapet som Tanten Husmor Sandra. Haha.

Om jag ens får barnbarnsbarn. Om jag ens får en stor familj. Om jag ens kommer ha en stor släkt.

Idag var ju vi på AllergiCentrum. Sita var jätte lugn. Tills barnmorskan utförde pricktestet. Oj, vad arg och ledsen Sita blev! Hon tänkte nog elaka tankar om tanten. 12 minuter senare var det dags att kolla resultatet - ingen reaktion på ägg där inte. Vad konstigt. Men vi skulle testa 1 äggfritt år och se om det verkligen är ägg som gör att hon får utslag. Men jag och Zam tror att det måste bero på något mer än bara ägg. Så vi ska nu hädanefter börja granska Sitas kropp varje kväll och komma ihåg vad hon har ätit för något under dagen - vi får skriva ner allt hon äter/dricker så man har koll - så får vi förhoppningsvis komma fram till vad det kan bero på.

Det är lustigt det där.

Tog ner min sojagrytbitarspåse som jag handlade hem för några veckor sen för kolla innehållsförteckningen.
Vad ser jag? Jo en larv! Och den fan lever! Fyyyy!
Påsen är oöppnad och hel, så den äckelskapet har bott där sen produkten packades och det skedde i februari enligt stämpeln. Nu försöker jag få fram larven så jag kan fota den och anmäla det till Kung Markatta AB.
Vad äckligt! Jag ryser i hela kroppen och jag känner mig illamående.
Vilken jävla tur att jag upptäckte det i tid eftersom jag hade tänkt att använda det till maten under veckan.
EEEUUUUUWWWWWWW !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tänker ni ens på träden och den gröna gräsmattan?
Tänker ni ens på all liv som just nu flödar för fullt på våren?

Ärligt talat så har inte jag tänkt så djupt på det förut.
Jag har blivit medveten om att naturen flödar för fullt. Älskar att titta på träden och se hur buskarna växer till liv. Jag älskar att känna vårens välkomnande doft och jag älskar att se fåglarna sväva runt och få höra deras glada kvitter. Jag älskar när solen skiner och blommornas glans. Ja, våren kom för ett tag sen men det är just nu jag lade märke till hur vacker våren är.
Så våren har blivit min favorit årstid. Att se allt dött växa till liv igen. Se all det gröna och känna den varma vinden smeka mitt hår. Och luften är underbart härligt att andas i. Så länge inte någon sopbil/slaktbil åker förbi förstås.

Och som mamma så älskar jag våren för då slipper man pälsa på ungarna så förbannat mycket.
Sommaren är ännu bättre iegentligen om man tänker på kläderna men våren slår stort.

Jag älskade sommaren förut. Bara för slippa ha så mycket kläder på mig. Men eftersom jag har jordens snyggaste jacka så har jag ingen emot att använda den året runt. Så klädvalet spelar ingen roll.
Det är känslan som spelar roll.

Ja, våren är sannolikt den vackraste årstiden.

Vad struligt det blir med förberedelserna inför lekis..
Pratade med Belindas dagmamma idag ang om imorrn då jag måste lämna över Belinda 30 minuter tidigare för hinna iväg till AllergiCentrum. Och så skulle jag passa på att säga till henne att Belinda är ledig den 25e till den 27e då hon är i Motala eftersom de på 5årsgruppen ska åka till Hallsberg den 26e. Men tjena, så fick jag veta att Belinda skulle just den 26e till lekis och träffa sina nya kamrater och äta tillsammans med dem i matsalen. Men suuuuuuuuuck!
Hallsberg-resan ställer inte jag in för Belinda.. Den resan har varit planerad sen i mars och tågbiljetterna är beställda och betalda. Hon har storlängtat efter den resan. Jag vill inte förstöra hennes längtan. Så nej. Lekis får klara sig utan henne just den dagen. Hon känner redan 4 st som kommer gå i hennes grupp. Och vi var på Öppet Hus igår - vilket var skitråkigt för mig men kul för Belinda - så hon vet hur huset och rummen ser ut. Det är en fördel, sa Kerstin då. Men hon skulle försöka ändra datumet. På nu på fredag ska fotografen komma till daghemmet så barnen ska fotas. Men just samma förmiddag så ska förskolefröknarna komma på besök och prata med 5 åringarna. Det blir ju struligt med allt.
Argh!

Ni vet när katten är på dasshuset och gärna sprider ut kattsanden till golvet?
Det är skit störigt att trampa på det och speciellt när man är nyduschad.
Man orkar inte sopa upp kattsanden från golvet jämt och ständigt och det känns så ohygieniskt.
MEN, efter att fått sett Keckas specialmatta till hennes katters dasshus så blev jag inspirerad av att köpa en likadan. Men jag tyckte att den var så liten så jag köpte en vanlig badrumsmatta från IKEA.
Suverän och funkar faktiskt. Och kattsanden faller på den, lätt att lyfta och skaka in den i dasshuset igen.

Sita har ännu mer utslag. Tycker det är tråkigt att se henne med utslag...
Sen hon var en liten fjärtbebis så har hon haft utslag på rumpan men den har som gott försvunnit.
Det är utslagen på ryggen jag menar. De syns tydligt när hon badar så man kan granska hennes kropp bättre.
BVC säger bara kortison, kortison hela tiden... Jag gillar inte det, vi har använt det så länge i massa månader men eksemet försvinner inte iallafall.  Men vi använder ringblomssalvan och sheasalvan som mjuknar upp huden och faktiskt suddar ut eksemet men salvorna tar inte bort eksemet helt heller. Och hon fick ju nässelsutslag vid skulderbladen för 1 ½ månad sen och vi misstänker att hon är överkänslig mot ägg. Så vi har slutat med allt med ägg att göra. Och igår så såg jag att hon fått ännu mer utslag vid sidan vid ryggen, längst mot bröstkorgen. Antagligen var det för svettigt för henne så det var värmeutslag eller så reagerar hon på något annat än ägg. Men idag ser utslagen blekare ut. Det är lite eksemliknande som inte verkar klia.
Men imorrn bitti ska vi äntligen till AllergiCentrum och göra pricktest på henne. Det är ett jäkla lång väntetid hos dem. Då ska vi säga till om att göra flera olika tester på olika ting. Till och med för mjölk.
Vi ska vara där 09,30 så Belinda kommer lämnas hos dagmamman redan vid 08 så möter jag och Sita upp darlingen på busshållsplatsen så åker vi tillsammans till sjukan. Det är min tur att hitta dit (till självaste avdelningen) så nu hänger allt på mig. Förra gången skulle vi på hörseltest för Sita och vi gick totalt fel - vilse - för Zam trodde att avdelningen låg på annat ställe. Så vi missade tiden totalt. Men det är inte så himla lätt - Linköpings sjukhus är ENORM. Så imorrn hänger allt på mig. Så det är bäst att jag pluggar på kartan. Men jag minns när jag följde med Thimpan dit när vi var yngre så det borde ju ligga på samma ställe. Äntligen får vi veta vad utslagen beror på.

Sita leker just nu inne i Belindas rum - hon älskar att leka med dockor, barbie. Hon sitter där på golvet och sjunger och leker medan Belinda sover i sin säng. Den där trollet kan sova tungt, man kan dra på högt musik utan att hon ens reagerar. Så har det alltid varit. Man får peta på henne för hon ska vakna.
Sita är van vid musik pga av hennes pappa som har tinnitus. Skillnaden med våra hem är att det spelas konstant musik hos honom medan jag spelar musik när jag själv är sugen på det. Men vi båda spelar musik på nätterna för sover Sita utan musik så sover hon oroligt. När det är för tyst så vaknar hon.
Jag är van vid det efter 3års tid med Zam. Man hör knappt det eftersom man har så låg volym och stör jag mig på musiken så sänker jag bara på volymen på hörapparaten. Enkelt och bra.
Vi spelar samma nattmusik - Gregorian - det är Sitas nattmusik. När låten "The first Noel" spelas så fattar hon på en gång att hon ska sova. Den låten spelas alltid först, sen väljer spelaren slumpmässigt av låtarna.
I alla fall här hemma.
Belinda vaggades till sömns med Roxettes ballader-samlingsskiva. Idag hatar jag Roxette för den sakens skull. Så jag kommer nog avsky Gregorian oxå någon gång i framtiden men det är inte säkert. Roxetteskivan hade 12 låtar som spelades om och om och om och om igen vilket blir jäkligt uttjatat till slut medan Gregorian-låtarna är 126 st, så man hinner iegentligen inte tröttna på dem. Skillnanden med flickornas sömn är att musiken stängdes av när Belinda väl hade somnat medan musiken spelas tills Sita vaknar på morgonen.
Belinda var svår att söva som liten medan Sita är lätt. Barn är olika, så klart. Men så härliga, båda två.

Ni undrar säkert hur det går för katterna?
Jodå, det går bara fint. De nosar på varandra - nospussas. Fia står kvar medan Nizze är fortfarande lite avvaktande. Men de hälsar på varandra utan att fräsa. Men springer den ena katten för snabbt förbi den andre så jagar den andre fast den förste och ger den en smäll.
Nu på morgonen var det första gången jag såg Fia äta. Och vad hon åt! Hon bara slängde sig i maten. Funderar på om det var första gången hon åt sen hon kom i fredags. Och så älskar hon att riva upp avloppslocket till avloppsbrunnen och leka med locket. Euuuuw...
Men en endaste nackdel med Fia.... Hennes klor behövs verkligen klippas. Och hon har aldrig fått dem klippta..
Får nog använda grytvantar för rivriskens skull.

Igår blev jag officiellt en fostermamma. Till en liten söt gumma vid namn Fia. En katttjej.
Nizze kaxade upp sig direkt och fräste och morrade och var ful medan Fia kröp omkring och kollade läget. Det tog någon timme eller två innan hennes kelmaskin gick igång - jävlar, hon är ju dö kelig! O my god, jag kommer ha 2 katter som kommer bråka om ens uppmärksamhet............................
Men hon är skit söt. Och Sita skrattar när hon ser henne. Sita tycker om Fia. Och Fia tycker om Sita.
Och Fia ramlade i badkaret och fick sig ett bad - vilket hon inte alls var beredd på. Jag har nämligen fortfarande vatten i badkaret..... Hehe. Så går det!
Det roliga med Fia och Nizze är att de har samma färger. Grå och vit. Skillnaden mellan dem är att Nizze är mer vit än grå medan Fia är mer grå än vit.

Nu kan Fia och Nizze vara nära varandra - åtminstone en halv meter utan att Nizze spottar och ståpälsar sig.
Ja, de kommer funka ihop. Någon gång.

Hej och hå, här har man varit uppe sen 05,40...
Sita lät sig inte bli lurad idag trots rummet är becksvart så hon klev upp samtidigt med tuppen.
Jag har hunnit massor under morgonen. Ringt till Belindas tandläkare och försökt ändra tider men det gick inte men jag fick äran för jag var en snäll tjej "En snäll mamma som tänker på andra" enligt tandläkaren själv. Grejen var det att det blir så struligt med de 2 tandläkar-tiderna som Belle har denna månad. Den ena tiden så är hon iegentligen hos Robert och jag kan inte ändra tiden eftersom väntetiden hos tandläkarn är lång och idag när jag ringde så ville jag bara höra om vi kunde plocka bort en av tiderna då hon redan har en tand som är utdragen pga inflammation, men det gick inte. Jag som bara tänkte om någon annan kanske behövde tiden bättre än Belinda själv - det var då tandläkaren berömde mig för jag var så snäll..
Visst visst. Säger de så så är jag väl det.

Och så har jag även ringt till dagiset för höra om tåget åker genom Linköping efter de varit i Hallsberg men det gjorde den inte. Tåget åker genom Motala först innan Linköping så min idé gick i kras. Jo, jag hade tänkt att jag kunde ta emot Belinda från resecentrum när de ändå åker genom Linköping på hemvägen så hon kunde komma hem till mig direkt istället då det är iegentligen min vecka då de åker till Hallsberg. Men nä. Så det sket sig. Tåget åker ju först genom Motala innan Linköping. Så Belinda får komma hem till Robert och sova där. Hon lär ju vara helt slut efter en hel dags äventyr.

Och så har jag även bytt dagar med Robert.... Jävla strul.
Vecka 21 så är Belle hos Robert - men den 20e måste hon till tandläkarn - som jag försökte ändra - så jag ska hämta hem henne den 19e eller den 20e på morgonen, har inte bestämt mig ännu. Och då tänkte jag att hon lika gärna kunde stanna kvar hos mig till söndagen och då hämtar Robert hem henne och så går hon på dagis den 25e, 26e, (de åker till Hallsberg då) trots att det är min vecka iegentligen och den 27e förmiddag så kommer jag och hämtar hem henne igen och då ska vi till tandläkaren igen. Otroligt knäppt blir det, men SEN funkar våra delade veckor som vanligt igen.
Det är fan mig illa att jag får lösa sånt jämt.
Far och fläng hit och dit, känns det som.

Och nu är jag och Sita nybadade. Sita har smakat på duschcreme och det var inte så gott. Kom bubblor ur munnen på henne. Visade henne att hon kunde lapa lite vatten ur duschhandtaget och hon fattade på en gång - sen vägrade hon sluta leka med duschen. Haha.

Ska snart åka iväg och hämta hem min storsessa!!!

Jag har blivit så huslig på sistone. Bara den här veckan har jag bakat massa bröd som ligger i frysen - 5 fulla påsar. Och så har jag bakat scones flera gånger under veckan. Och även bakat sjukt mkt äppelmuffins! Utan ägg förstås då Sita verkar vara överkänslig mot det. Till och med Zam gillade muffinsen, han som inte gillar sånt annars. Då har man lyckas bra. Gjort matpaj i 2 dagar i rad - potatis/rotfrukt/broccoli paj och dagens middag var det kebabpaj. Vegetariskt förstås.
Och den var SÅ GOD SÅ ALLA KÖTTISAR SKULLE SÄKERT UPPSKATTA DEN!

Min influensa är nästan väck nu medan Zam fortfarande har problem med sina bihålor. Massa snor finns där - bildbevis finns på hans blogg... Euw. Men vi är lite hostiga fortfarande och tack och lov så har inte Sita blivit sjukare, hon har bara fått dras med sin rinnande näsa som nu är nästan borta. Men jag funderar fortfarande på om det är pga Annas mögelinvaderade kylskåp smittade mig trots jag inte ens var i närheten av den. Men det kan ha spridit sig vid luften! Smittinfluensans ursprung kom från Annas kylskåp - det är jag säker på.. HAHA! Anna? Jag skojar bara med dig. *ler*

Det regnade igår och även idag men solen tittar fram nu och det är ju skönt det.
Belinda var i Gamla Linköping igår med sin dagisgrupp och hon sa till mig  "Vi hade verkligen inte vackert väder!!" men hon hade kul ändå. Trots att hon hade glömt sin regnjacka.. Eller om det var regnbyxorna hon hade glömt? Hon var så ivrig över att få berätta så jag fick bara ihop en liten del av vad hon sa. Men hon hade minsann åkt häst med vagn.
Nu i månaden maj så gör de mkt tillsammans med 5års gruppen. De åker omkring till olika ställen och hittar på massa olika äventyr tillsammans eftersom de splittras efter semestern då alla de börjar på lekis i augusti, därav Belinda flyttar hem till mig på heltid och börjar på lekis här. Vid slutet av maj ska gruppen åka till
 ♦ Childrens Upptäckarhuset ♦ och hon storlängtar till den dagen. Då får hon åka tåg - en av hennes drömmar sen hon var yngre - att få åka tåg. Hon och jag har visserligen åkt tåg (Till Örebro och firade nyår med Moa/Anton/Aw) men hon var för liten att minnas det, hon var ju bara 1½år gammal då.

Ja, det var väl allt från mig då. Ni dör ju om jag inte uppdaterar bloggen.. :P
Puss på näsan!

Åh åh åh åh - det är ett så jävla kul ord!

Ni vet, ni har säkert hört ordet "ollad"?
"Babe, jag ollade ditt glas" Alltså, nuddade glaset med kuken.
"Jag ska olla dina glasögon" och där sitter man med glasögonen fulla med kukavtryck. Mysigt.
(Det behöver inte ha hänt i verkligheten)
Jag har till och med klistermärken som står "Ollad" på och hade den märket på min ytterdörr. För äckla folk. Det behöver inte ha hänt i verkligheten att min ytterdörr blivit ollad.

Nu till den nya roligaste ordet som jag gärna använder mig av i vardagsord.
SNIGLA. Snigla! Tjejer som kletar av sin hallongrotts-saft på saker och ting.
Ha! Nu har jag sniglat tvn! Den är MIN! Och tvn är helt slemmig.
"Du, jag ska snigla dina glasögon" och där sitter man med glasögonen fulla av fittslem.
Vilket ord föredrar ni förresten?
Hallongrotts-saft? Fittslem? Underlivssaft? Fittyoghurt? Flytningar? Jaja, jag är rätt grov i munnen..
Nåväl, poängen är att just ordet snigla är så förbaskat kul ord.

God natt folk.

Fy fan.
Jag är sjukare än vad jag var igår.
Vaknade med torrhosta och den ena näsborren är totalt förstörd.
Ont i huvudet och i ryggen och till och med i lilltån.

Får se om jag blir något bättre imorrn, annars får jag ringa och boka om tandläkartiden som jag har på tisdag. Det går ju inte sitta i tandläkarstolen och få en tandlagning omfixad om man hostar ihjäl sig.

Nu vet jag hur jag ska lösa med balkongen.
Det är ju skitigt efter vintern och inte barnsäkert alls.
Istället för att köpa massa brädor och färg så tänkte jag att man skrubbar balkong"golvet" på natten med vatten & såpa - grannarna märker inget och då kan jag inte få skit av Graflunds för den saken skull. Sen köper jag hem plastmattor - flera stycken så det täcker hela balkongen. Sen köper jag dynor att sitta på. Inga stolar och inget bord. Bra va? Ingen risk att ungarna klättrar upp på stolar/bord och ramlar ut. Ja, det där kör jag på.
Och varje kväll plockar man in allt. Ja, det blir bra det.

Barnens säkerhet går först.

Personlig assistent
Östergötlands humanassistans AB
Linköping (Kommuninformation), 1 plats

Vi söker personlig assistent till en 2,5-årig utvecklingsstörd flicka.
Ett krav är att du som söker ska ha goda kunskaper i teckenspråk samt ha erfarenhet av arbete med små barn.
Att ha körkort är meriterande men inget krav.

Den annonsen finns ute nu på arbetsförmedlingens sida. Det är rätt intressant för just den här företaget om just det här jobbet ringde faktiskt till mig för några veckor sen. De hade blivit tipsad av Arbetsförmedlingen om mig som första person och de tyckte att jag passade in i detta jobb. Så företaget ringde upp mig. Och jag kände mig smickrad. Allt gick bra och jag var välkommen till ett anställningsintervju 2 dagar senare. Tills hon sa att jag skulle ta med mig alla papper från teckenspråkskurser och även från utbildningen. Då blev jag fundersam och fattade ingenting. Under samtalet fick även hon reda på att jag har 2 små barn själv och att jag är hörselskadad och kan teckenspråk pga egen erfarenhet då jag inte pratade talspråk som liten - jag har aldrig gått på några jäkla teckenspråkkurser. (jo, en gång på skoj på högstadiet men det räknas väl inte) Då lämnade hon över telefonluren till någon annan som fick be om ursäkt och sa att Arbetsförmedlingen måste ha gjort nåt fel. De visste inte vad de skulle säga så de försökte lägga skulden på Arbetsförmedlingen så jag blev lack på dem och lade på i örat på dem. Jag kände mig diskriminerad. Sen vände jag mig till min handläggare och även hon tyckte att det var tokigt gjort av dem. Riktigt oprofessionellt gjort av företaget.
Men se, nu är annonsen ute. Så de har alltså inte fått tag i någon assistent ännu.
De ville inte ha mig trots Arbetsförmedlingen själva tyckte att jag passade jobbet perfekt.
De kunde ju åtminstone gett mig en chans. Tänk om jag verkligen var rätt person då?

Vi kan ta två vårdare inom missbruk tex. Båda två har examen inom ämnet medan den ena har missbrukat själv. Vad är det som skiljer dem åt? Jo, att han som är en f.d missbrukare har större förståelse än den andre.
Jag trodde att folk hellre ville ha sådana som har egna erfarenheter än dem som suttit vid bänken i viss antal år.

Jäkla skitföretag. Men nu skiter jag i det.
Jag har gått vidare och jag kommer aldrig någonsin söka jobb hos den där företaget.
Tur att jag minns numret och adressen..
De är ute efter någon som har tsp-erfarenhet på papper. Inte dem som har erfarenhet i bagaget.
Puckon.